Långfredag, Korset

Så är det Långfredag igen. Kyrkoåret går om och om igen. Det följer en rytm och ett mönster. Dels för att vi ska lära oss om Jesus liv, död och uppståndelse. Men framförallt för att vi ska få återuppleva det som då hände. Precis som det är med nattvarden, varje gång vi delar bröd och vin, så gör vi det bortom tid och rum, tillsammans med Jesus, våra förfäder och efterkommande. Det händer om och om igen.

För tron är inget som kommer av enbart kunskap om religionens traditioner och texter. Tron väcks och växer av den levande relation man har med Gud. Tron på Gud bygger på våra upplevelser av det gudomliga.

Det vi gör i kyrkan utifrån vårt kyrkoår är för att vi ska få uppleva Gud genom Fader, Son och Ande. Vi läser inte texterna enbart för att sprida kunskap, utan vi firar gudstjänsterna för att vi ska uppleva det gudomliga.

För hur skulle vi annars kunna ta till oss det ofattbara. För nog är det ofattbart att Gud lät sig födas som människa, dö en fruktansvärt plågsam död och sedan uppstå till liv igen? Det är ju egentligen inte möjligt enligt vårt sätt att se på livet. Att återuppstå är en fysisk omöjlighet.

Men det är också svårt att begripa hur Gud kunde låta sig själv dö genom en brutal korsfästelse. Det är lika obegripligt som när vi människor försöker greppa universums oändlighet. Bara tanken får oss att svindla för det är omöjligt att se något utan ett slut. Så talar Jesus om ett evigt liv. Hur ska vi kunna förstå?

Det är också svårt att ta till sig den förtvivlan och övergivenhet som lärjungarna måste ha känt vid korsfästelsen. För vi vet ju något som de inte visste när det hände. Vi har ju kunskapen genom texterna att Jesus kom tillbaka.

Men om vi låter oss gå in i Långfredagens mörker tillsammans med lärjungarna. Vi upplever Guds död på Golgata här och nu. Vi vågar gå in i den sorgen.

Jag tänker mig att det kan ha känts för lärjungarna som när man som barn tappade bort sina föräldrar. Det tror jag vi är många som kan känna igen. Att förlora Jesus för lärjungarna var nog lite som att bli borttappade, övergivna. Kommer ni ihåg den känslan i magen när man inte hittade mamma och pappa och man hade inte en aning om hur eller om man skulle hitta dem igen. Förtvivlat brast man i gråt. Barnets ångest möter lärjungarnas och Jesus när han på korset utbrister: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?

För där och då övergav Gud världen. När Jesus dog, dog också Gud. det var därför som solen förmörkades. Solen som ger oss liv kunde inte lysa. Marken skakade och det rådde kaos. Precis som det var innan Gud skapade världen. Den värld Gud hade skapat lämnade nu Gud. För när Jesus dog brast förhänget mitt itu. Där bakom ett draperi fanns det allra heligaste sedan israeliterna hade bosatt sig och byggt sitt tempel i Jerusalem. Där bakom bodde Gud och skyddades av ett förhänge. Så dog Jesus och Gud försvann från världen.

I tre dagar gick lärjungarna så omkring i förtvivlan som övergivna barn. De visste inte om och hur de skulle komma hem.

Idag på Långfredagen upplever vi deras ångest. Deras sorg blir vår sorg. För det var också för vår skull som Jesus dog. Gud var tvungen att dö från den här världen där synden hade ställt sig i vägen för en relation med människan. Guds död blev en seger över synden och syndens konsekvens som är döden. När Jesus kom tillbaka, åter uppstånden, då blev det en ny skapelse, en ny tid, där inget längre står i vägen mellan Gud och människa. Vi möts ansikte mot ansikte med den Gud som vill ge oss evigt liv.

Gud övergav oss en gång för att sedan aldrig mer överge oss. Liksom en förälder till ett borttappat barn hårt håller om sitt älskade barn och säger jag ska aldrig förlora dig igen. Säger Gud: Jag är här i evigheters evighet.

Idag går vi in i Långfredagens mörker. Vi vågar det. Eftersom vi har kunskapen, vi har hört berättelsen förr, vi vet hur det slutar. Vi vågar möta mörkret för vi har blickarna riktade mot påskdagens ljus. Vi är älskade av Gud.

Dagens bön

Helige Gud, tack för att din Sons död på korset har räddat oss från den eviga döden.När ångest drabbar och vi frågar varför du har övergivit oss, bär oss genom mörkret till ljuset i ditt rike. I Jesu namn. Amen.

Relaterad bild

 

 

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s